Kyrkan av 1826 års modell ersatte enligt ett inventeringsinstrument från 1830 "en trång och mörk trädkyrka af okänd men ansenlig ålder". Genom fynd av spån vid gravgrävning kan man konstatera att den äldre kyrkan var spånklädd och rödmålad. I tornet har använts trävirke från den gamla kyrkan, och där kan man se rester av de målningar som en gång prydde den äldre kyrkans tak.
Kyrktornet Kyrktornet har en egen historia. 1773 skriver geografen Tuneld i sitt geografiska verk över Sverige "Dess kyrka har ett märkeligt torn för dess ålders, starkhets och fordna nyttas skull; emedan det då Skåne, Halland och Blekinge hörde till Danska Kronan, tjente i ofredstider på denna då varande gränsorten till ett Vakt- och Försvarshus." I innerväggarna kan man se skottgluggar, genom vilka Håcksviksborna i ofredstider kämpat mot de danska inkräktarna. Enligt traditionen skall kyrktornet ursprungligen ha stått någonstans mellan Kalvsjön och Fegen, men när Halland blev svenskt behövdes det inte som försvarstorn och flyttades då till sin nuvarande plats. Någon forskare menar, att det är gränsen som blivit flyttad, och att den en tid följt ån, som rinner helt nära kyrkan. Värt att notera är att kyrkklockorna från början var upphängda i en fristående klockstapel. Inte förrän 1769 blev tornet klocktorn. Fram till 1791 fanns inte någon dörr mellan tornet och dåvarande kyrka. Kyrkfolket kom in i kyrkan genom vapenhuset, som då låg på kyrkans södra sida.
Kyrkklockorna Av de två kyrkklockorna är den stora från tidig medeltid. Lite skrap från en kyrkklocka var en viktig beståndsdel i äldre tiders läkemedel, och nog har Håcksviks gamla kyrkklocka fått släppa till en del metallspån som ingrediens i ortsbornas mediciner.

Altaruppsats och predikstol När Håcksvik 1826 fick en ny kyrka, var det inte så många av de äldre inventarierna som ansågs passa in i detta nya Herrens Hus. Dopfunten från tidig medeltid fick även i fortsättningen göra tjänst vid dopförrättningar. Den nya altaruppsatsen och den nya predikstolen tillverkades av den kände träsnidaren Johannes Andersson, Ölsbo, Mjöbäck. Den gamla altartavlan tillverkad 1727 förvisades till kyrkvinden, men 1927 fick den åter sin plats inne i kyrkan, nu framför dopfunten.

Epitafier Källhult har under 1600 och 1700 talen bebotts av medlemmar av adelssläkterna Hultengren, Silfersvärd och Kuylenstierna. Och tre ståtliga epitafier på söderväggen påminner besökaren om medlemmar av dessa släkter.
Bruden Kyrkan har renoverats åtskilliga gånger. En omfattande restaurerig gjordes 1941. Då fann man under golvet några kistor. En av dem tillverkad av ek var väl bibehållen, och av någon anledning öppnades den. I kistan fann man ett väl bevarat lik av en ung kvinna, klädd i en spetsprydd dräkt av fint linne. Tygerna var väl bevarade. Tillkallad expertis konstaterade: Troligen är det en kvinna av adelssläkt, som på 1700-talet begravts under golvet på den gamla kyrkan. Senare forskare har kommit fram till att det är mera sannolikt att kvinnan avlidit tidigare, troligen på 1600-talet. Vem var hon? Flera forskare har försökt att fastställa hennes identitet, men än har ingen lyckats. Brualia Enligt sockenkrönikan skall en brud ha störtat från sin häst, när hon var på väg från Källhult till sin vigsel i Håcksviks kyrka. Platsen där hon omkom kallas Brualia.
Håcksviks kyrka kommer den att få vara kvar? Kalvs pastorat har en mycket hög kyrkoskatt och en stor del av utgifterna härrör sig från kyrkor och församlingshem, men har vi RÅD att ta bort Håcksviks kyrka? ©Kristina Svensson